Lilla och stora V

Nu säger jag godnatt men vill bara få något ur mig innan jag lägger mig.

Det har egentligen inget med V att göra men är en del av min person som jag inte tycker om. En del som gör att jag känner mig svag och känslig.

Dagen har varit helt underbar. Jag fick sova ut, jag har ätit lunch med två kompisar, tagit en lång promenad, myst i vårsolen med älsklingen, pluggat en del, tagit ännu en promenad med två andra kompisar, fikat och pratat tills jag var trött. Dagen har varit super men en enda liten kommentar, säkert inte ens riktad till mig får mig ur balans och nu sitter jag här och känner mig lite fel, lite off med en konstig känsla i magen.

Jag brukar ofta läsa andras bloggar. Ibland för att de som skriver är mina vänner, inbland för att bloggen är intressant, inbland bara för att det är kul att se hur andra lever. En flyktig bekant har en blogg som uppdateras ofta, jag kollar in på den ibland en gång om dagen ibland mer, ibland inte på en hel vecka. Jag tycker att bloggen är rolig och uppskattar att den här kvinnan delar med sig av sitt liv. Jag skriver aldrig några kommentarer, det skulle kännas så krystat. Jag läser bloggen mest som ett tidsfördriv inte för att kommentera varje inlägg. Idag upptäckte jag att personen ifråga kommer att stänga av delar av sin blogg för att nån ständigt är in där, flera gånger om dagen, utan att lämna kommentar. Jag kände mig träffad trots att jag vet att det inte kan vara riktat mot mig! Det finns ingen chans, jag är inte in på hennes blogg flera gånger om dagen!

Såna här små saker får mig ur balans. Vettiga människor hade tänkt att det var ju tråkigt att hon har en netstalker och obekymrat fortsatt att läsa bloggen, men inte jag. Jag tar alltid åt mig av allt, även sånt som inte är menat åt mig. Om nån skrattar tror jag automatiskt att de skrattar åt mig! Why....

Det har blivit mycket bättre med åren, men jag önkar att jag kunde släppa dessa tankar helt och hållet. Det tär på en.

Oj, det vart ett långt inlägg! Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma mig bort i en ny bok så kanske dom här dryga känslorna försvinner innan jag somnar!

God Natt!

Det verkar som om min kropp inte kunde hålla sig ens några månader extra! Det tog exakt tre veckor och två dagar från det att jag plockade ut min p-stav till att jag fick mens! Det är över sju år sen jag hade mens sist, hur sjukt är inte det? Det som är skönt är ju att systemet funkar. Man kan ju bli lite nojjig när man mixtrat med kroppen så länge som jag har. Jag har hört om tjejer som inte fått tillbaka en normal mens på över ett år efter p-stav!

Anledningen till att p-staven åkte är som bekant att jag hoppas att det ska förbättra V. Men trots att det är skönt att veta att allt funkar som det ska är det illa att behöva lägga pengar på bindor. Bindor?!? Ja, V gör det omöjligt för mig att använda tampong. Åh...det är så mycket enklare med en liten bomullsgrej än en stor dryg binda! Argh!

Jag märker att man glömmer snabbt! Igår svängde jag förbi affären för att köpa ett paket bindor men blev stående lämge som ett stort frågetecken...vad är vad? Ska man ha med doft nu också? Det är ju helt sjukt. Lukta kamomill mellan låren..eh!?

Nåja! Det går ju över tack och lov.
Nu hoppas jag på en vecka med massor av sol och nästan-sex!

Söndag kväll! Lagom mysig med två glas vin och en hemlagad dundermiddag i magen (stek med västerbottensgratinerade potatishalvor, coleslaw, rostade morötter och äppelpaj med hemlagad vaniljsås)...

Ok, nog om det!

Helgen har förflutit...de brukar ju göra det. Och som det också brukar vara har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan. Fredagkväll slutade helt förfärligt. Jag och X tog en lång skön promenad på stranden i vårsolen, vi hånglade under knoppande björkar och lagade middag med armarna om varandra. So far so good! Kvällen skulle såklart avslutas med mys i sängen som sig bör. Tyvärr fick X kortslutning och tyckte att det kändes olustigt...som om jag inte ville egentligen. Va!?! Han ville inte att jag skulle "ställa upp" bara för hans skull. Det är inte bara tjejen i ett förhållande som blir lite wack av V! Jag blev übersur och la mig på soffan, han blev sur...varför skulle jag sova på soffan..det gjorde väl inget bättre!? Vi somnade ganska snabbt och vaknade sams igen! Samma scenrio på lördagen. Mys i vårsolen, en lång biltur till sommarstugan. Laga mysig middag tillsammans! Men sen kommer det bästa! Vi hade sex...nästan! Oh shit..det var det bästa jag varit med om på länge! När jag inte är lite lullig ska jag förklara det hela närmare....

Men ändå! Nästan sex :) Inte illa!

Jag vet att jag måste ändra på mycket i mitt sätt att vara och tänka om jag nånsin ska bli fri från V och kunna uppskatta livet för vad det är. Men jag undrar hur långt jag måste gå!? Vad är det som är mina karaktärsdrag och när går jag för långt.....Hör det till min personlighet att jag har vissa krav på det jag gör eller ska jag helt kravlöst acceptera alla mina fel och brister? Är det ok att låta lägenheten förfalla bara för att man inte har lust att ta tag i det eller är det ok att tvinga sig själv att vara vaken till sena natten bara för att städa?

Jag märker att saker som är ganska självklara för andra inte är lika enkla för mig att greppa. Jag saknar den där spärren som talar om för mig när jag pressar mig själv för långt. Jag vet inte vad som är jag och vad som är mina krav på perfektion. Nu kanske det låter som om jag är värsta perfekta lilla prinsessan, tvärtom. Men det är inte det som syns som jag menar. Du kan ha ett krav på att vara perfekt men ändå inte vara det. Luddigt?

Tyvärr är det inte lika enkelt att bara sluta pressa sig själv som det låter. Jag mår sämre när jag inte uppfyller mina egna krav. Ofta är tillfredställelsen av att uppfylla dessa krav större än den jag får om jag lyckas acceptera att vissa saker får vara som de är.

Hmmm..jag märketratt jag inte kan förklara det här riktigt bra men, men. Är det nån som känner igen sig?

Nu: Dusch och fix

Ringde min sötaste vän L imorse. Vi hade kommit överens om att det var slut på lökandet! Nu är det upp med tuppen och plugg som gäller två månader framöver. Såklart blev det prat om en massa, helgen och livet. Vi pratade om att ha fel fokus. Det är så lätt att sno in sig i negativa tankar, innan man vet ordet av sitter man där sorgsen och nere men inte ett dugg klokare alla funderingar till trots.

Jag tror att det här tänket kan ställa till det när man har V. Vestibuliten får alldeles för stort utrymme! Den styr inte ens liv. Man får ha roligt och njuta. V är inte en dom att leva under, det är en sjukdom som alla andra.

Man måste fokusera på det som betyder något och det som gör en glad. Allt otrevligt har liksom en tendens att dyka upp utan hjälp på traven. Från och med nu är det alltså fokus på sånt som gör mig glad. Idag till exempel: Lunch på stan med en vän från förr.

Nu: fix och piff :)

För snart en månad sen tog jag ut min p-stav och är nu preventivmedelsfri för första gången på över tio år. Jag vet inte om det beror på det men de senaste dagarna har jag börjat känna känslor som jag inte haft på hur länge som helst. Jag har inte vågat tala om det för min kille. Jag vill skynda långsamt......Om han hör att jag tänker på sex typ tre gånger i timmen skulle han rusa in till sängen......Jag har gjort det misstaget förut. Man tror att idag är det en bra dag och så försöker man ha sex med tårar och besvikelse som följd. Jag ska vårda dessa känslor och plocka fram dem först när jag känner mig helt redo.

Det är underligt....jag har alltid varit en väldigt sexuell person. Raka motsatsen till pryd och blyg. Jag (som var fröken bäst i skolan) skolkade på gymnasiet så att jag kunde gå hem och ligga med min kille. Sen jag blev sjuk har jag tappat detta mer och mer men nu har det alltså börjat komma tillbaka.

Önska mig lycka till!

Inte så ont idag! Ett tag kändes det som om jag kunde tro att jag skulle bli frisk ganska snart! Det sitter nog mer i huvudet än jag vågar erkänna. Inte smärtan alltså, utan vad jag behöver för att bli frisk. Rätt inställning och lite diciplin! Ha, ha...skulle haft en personlig V-tränare :D

Jag ska strax gå och lägga mig och det enda jag kan tänka på är att jag vill ha sex...NU! Jag har alla möjligheter. En stor skön säng, lugn och ro, en man som också kan tänka sig det samma....

Det är en konstig känsla....ungefär som när man var 14 och inte kunde vänta en sekund till med att bli av med oskulden....fast man vet att det inte funkar. Man är kåt i tanken med det fysiska är ur funktion....FRUSTRERANDE!

Det är alltså så här alla män med potensproblem känner sig. Hmmmm....om detta var en manlig sjukdom kan jag lova att det funnits bot. Kolla bara på Viagra! Det var subventionerat ett tag. Finns det något potensmedel kvinnor med "erektionsproblem" (ja, kvinnor får också erektion...)? Nepp!

Oj, detta vart en helt annat diskussion är vad jag hade i skallen!

Nu: God Natt

Jag har haft V i snart 10 år. I början var mina problem små. Det brände och sved efter sex men mer var det inte. Ungdomsmottagningen (i Mora) försäkrade att det var helt normalt.....

Det fortsatte med att det började göra ont när killen skulle in. Det gjorde ont på riktigt, ingen brännande känsla. Smärta! Då var jag kanske 19 år. Sen dess har sex varit svårt. Jag vägrade såklart att gå tillbaka till ungdomsmottagningen.

Sen flyttade jag till en större stad. Sex var nu helt omöjligt, jag var 24. Jag bestämde mig för att söka hjälp igen. Det skulle inte behöva vara såhär. Jag tog modet till mig och kontaktade KK i staden jag bodde. Efter undersökningen fick jag remiss till en kvinnlig läkare som var specialiserad på V för att få en diagnos ställd. Så enkelt, så enkelt.....här var de vana att ta hand om unga tjejer med problem.

Diagnos ställdes efter en snabb undersökning, det fanns inga tvivel. Jag hade V!

Just nu i den här sekunden känns allt helt jävla hopplöst. Det är sjukt hur plötsligt det bara hoppar på en. Trösten är väl att det går att ignorera och köra på ändå!

Jag önskar att jag kunde räkna upp ett otal fina vanor som jag lagt till mig med för att få bukt med V men jag är i mångt och mycket dränerad när det gäller energi att ta tag i det. Hursom så har jag några saker som jag borde göra och några saker som jag testat.

Akupunktur: Funkade inte för mig, tyvär. Men ont som fan gjorde det! Tanken är att akupunkturen ska ge smärtlindring så att den onda cirkeln av smärta-spänning-smärta-spänning försvinner.

Terapi: Det är viktigt att få reda ut alla känslor kring V, det ställer till det förbaskat mycket i skallen och man kan nedvärdera sig helt oerhört mycket. Jag kan känna mig tråkig och gammal, som om jag förlorat min ungdom och glada framtoning. Hursom, jag gick till en välrennomerad sexolog tre gånger men önskade mig långt därifrån varje gång. Hon var helt koko! Terapi är nödvändigt och bra men det måste kännas bra att prata med den som sitter mitt emot.

Tänjövningar: Området som är drabbat gör djävulusiskt ont, därför undviker man (jag) att beröra det. Det medför att området blir ovant vid beröring och när man väl nuddar det kan kroppen reagera med smärta trots att det inte gör ont på grund av att nerverna är så ovana vid just beröring. För att komma till rätta med det kan man göra tänjövningar vilka går ut på att beöra området med ett finger, provrör, glasstav, vad man har tillgängligt. När man känner smärtimpulser håller man kvar beröringen tills smärtan ebbar ut. Nerverna vänjer sig vid beröring och kroppen kommer, förhoppningsvis, att bli av med betingelsen beröring-smärta.
För mig känns dessa övningar lite fel. Det känns kliniskt och underligt att ligga med ett provrör mellan benen och försöka att fokusera på annat än smärta.

Knipövningar: När man har ont i ryggen, nacken, axlar osv går man ofta till en sjukgymnast. Många gånger beror smärtan på att musklerna är så spända att slaggämnen inte har kunnat transporterats därifrån. I normala fall när muskeln används och är mjuk så spänns den och slappnar av vid användning vilken leder till att blod och lymfa fritt kan transporteras ut och in i muskeln. För att komma åt smärtan får man massage och gör styrkeövningar med många reps. Samma princip gäller för V. Man kniper och slappnar av med slidmusklerna för att minska på spänninagrna och göra musklerna mjuka igen. Många med V får på grund av smärtan hel eller partiell slidkramp (vaginism) och då är det extra viktigt med knipövningarna.
Det här är egentligen den enklaste minst invasiva metoden att förbättra V. Knip när du har kissat, knip varje gång du kollar på TV. Enkelt...men ack så enkelt att glömma......

Kommentar: Knipövningar borde alla babes göra. Man minskar risken för inkontinens och man får ett bättre sexliv! Yey!!!

Avslappning: Allämnt välmående är som bekant bra för att minska obehag från alla sjukdomar. Därför kan avslappning hjälpa. Jag är dock lite för speedad för att kunna ligga still och andas....

Mindfulness: Stressade, högpresterande och drivna. Vi V tjejer har det inte lätt (blink, blink)....Well, ofta leder kroniska smärttillstånd till att man fokuserar på fel saker i livet. Mindfulness syftar till att "omprogrammera" hur man tänker och fokuserar. Vi lever för mycket i igår och imorgon istället för att fokusera på just nu. Jag tror asmycket på den här metoden. Problemet är bara att det kräver massor med diciplin och regelbundenhet av den som ger sig in på den. Jag har aldrig lyckats att ta mig längre än vecka tre av tio.

Läs mer om Mindfulness här!

Olja: Att använda olja har flera olika effekter. Dels bygger det på samma princip som tänjövningar. Varje gång du duschar smörjer du underlivet med olja för att vänja det vid beröring. Dels är det också menat att mjuka upp sköra slemhinnor vilket vissa V tjejer har problem med. Torra slemhinnor kan bero på att smärtan gör det svårare att bli upphetsad vid sex vilket leder till minskad lubrikation. Resten kan man räkna ut själv, eller så kan man testa att gnugga handflatan mot ett sandpapper och se hur det känns.

Jag har också deltagit i en studie i vilken man undersökte om en antioxidantkräm kunde ha effekt på V. Studien var i min mening dåligt skött. Jag har efter två år och idoga försök fortfarande inte fått veta om jag fick placebo eller verksam kräm. Något som man faktiskt måste tala om ifall deltagaren ber om att få veta det.

Är det nån som provat andra metoder. Snälla, peta ner en kommentar! Jag har tänkt göra en liten sammanställning så fort jag får tid över vilka metoder som finns tillgängliga.

Nu: Lunch :)

Kram på er

Många hävdar att V är en åkomma helt orsakad av psykiska faktorer. Andra har kommit lite längre i sitt tänkande. Jag hittade denna fina definition av psykosomatisk på Wikipedia:


Jag säger inte att V är fri från psykisk påvärkan, tvärtom. Hade jag varit en harmonisk och glad själ hade jag antagligen aldrig blivit sjuk. Men! Och detta är ett stor MEN, jag är övertygad att det finns fysiologiska faktorer som orsakar sjukdomen och att graden av psykisk påverkan är direkt relaterad till när/om sjukdomen bryter ut och hur svåra symtom man får. Det är inte konstigare än en förkylning. Den orsakas av en fysiologisk faktor men är du i övrigt i dåligt skick så kommer förkylningen att bli värre än om du varit toppenfräsch! Dessutom måste man ju fråga sig vilken sjukdom som är fri från psyisk påverkan. Såklart blir du mer nere och funderar mer när du har ont och mår dåligt...eller gör vi inte alla det?

Jag har stött på universitetslärare som inte fattat detta med psykosomatisk. En lärare jag hade när jag läste psykologi hävdade att alla psykosomatiska åkommor var direkt orsakade av psykisk obalans. Enligt henne fanns det ingen koppling till någon fysisk påverkan. Sug på den alla ni med astma, V och fibromyalgi!

Jag trodde att man lärt sig läxan efter hela historien med magsår. För er som inte känner till det är den korta beskrivningen att större delan av den samlade läkarkåren i världen trodde att magsår orsakades av stress. Patienter med magsår sattes i psykoterapi och blev klassade som typ A personer. Ända tills en dag.......när två män vid namn Robin Warren och Barry Marshall upptäckte att magsår i själva verket orsakades av en bakterie, Helicobacter Pylori. Och så var det med det....ja, och sen så fick de Nobelpriset i medicin också :)

Jag har vestibulit! För er som är obekanta med begreppet innebär det smärta, av olika grad, i vestibulum, området precis innanför slidöppningen. Vill ni veta mer kan ni kolla här!

Som ni kan förstå innebär detta en hel del problem. Jag har vad man kan kalla en lättare form av V, jag känner inte av mina symtom i vardagen. Mitt problem visar sig bara när jag ska ha samlag, vilket är omöjligt på grund av smärtan (tänk er en kniv istället för killens...). Vissa tjejer med V kan inte cykla, inte ha tajta byxor och inte torka sig när de varit på toa. Så vissa skulle kanske säga att jag har det lätt. Själv.....kallar jag det mitt privata lilla helvete!

Så detta är alltså stora V - Vestibulit!

Vad är då lilla v? Många har föreslagit att V främst drabbar högutbildade, ambitiösa, högpreseterande, smala tjejer i storstadsområden. E gynekolog sa till och med i en tidning att:

- Kommer det en knubbig tjej från Norrlands inland med smärtor i underlivet vet jag att det inte är vestibulit.

Lilla v får representera det som jag tror har orsakat stora V. Min jakt på perfektion. Det började ganska tidigt. I sjuan försökte jag späka min lilla 45 kg kropp till storlek ännu mindre. Jag fick aldrig en fullt utblommad anorexia nervosa men än idag märker jag att stor press och inre stress får mig att träna mer och äta mindre.
Detta gäller inte bara min vikt utan finns med i alla delar i mitt liv. När jag har blivit äldre har jag börjat fatta att jag tänker fel men det är en lång väg mellan mitt intellekt och mina känslor. Jag kräver av mig själv att allt jag gör ska vara bäst, superbra eller minst till andras avudsjuka. Enda gången jag känner mig nöjd med något är....typ aldrig. Trots att omgivningen kan berömma mig för något jag gjort är jag den första att klanka ner på det. Jag kan ibland se att jag gjort något bra, men ofta är det jag fokuserar på det som kunde ha blivit bättre.

Ni märker att lilla v är något som jag funderar mycket på. Jag hatar att kalla mig en duktig flicka. Jag är varken tyst, försynt eller flickig. Men när jag läser min beskrivning av lilla v är det inte mycket annat att säga.

Nu: God Natt