Det här med att berätta...
Jag har pendlat fram och tillbaka när det gäller att berätta för nära och kära om V. Min sambo vet såklart. Mina föräldrar vet inte. Några av mina vänner vet.
Det som gör det så svårt att bestämma sig för att berätta för någon är de mycket underliga reaktioner man kan få när man gör det. Jag har berättat för fyra av mina närmanste vänner. Bara en av dem hade en reaktion som jag kunde acceptera. Hon frågade och vi diskuterade. Det kändes bra. De tre andra..ja. De sa inget. En av dem bytte ämne. De andra tyckte lite synd om. Varför ska det vara så tabu att prata om en sjukdom som V? Ryggont, mensvärk, migrän....inga problem men så fort det handlar om sex och problem så verkar mina vänner helt tappa talförmågan. Nu är det inte så att de är pryda. Vi kan diskutera ingående detaljer i ett fungerande sexliv men V...det verkar vara svårt för dem!
Nån som upplevt nåt liknande?
Det som gör det så svårt att bestämma sig för att berätta för någon är de mycket underliga reaktioner man kan få när man gör det. Jag har berättat för fyra av mina närmanste vänner. Bara en av dem hade en reaktion som jag kunde acceptera. Hon frågade och vi diskuterade. Det kändes bra. De tre andra..ja. De sa inget. En av dem bytte ämne. De andra tyckte lite synd om. Varför ska det vara så tabu att prata om en sjukdom som V? Ryggont, mensvärk, migrän....inga problem men så fort det handlar om sex och problem så verkar mina vänner helt tappa talförmågan. Nu är det inte så att de är pryda. Vi kan diskutera ingående detaljer i ett fungerande sexliv men V...det verkar vara svårt för dem!
Nån som upplevt nåt liknande?
