Det här med att berätta...
Det som gör det så svårt att bestämma sig för att berätta för någon är de mycket underliga reaktioner man kan få när man gör det. Jag har berättat för fyra av mina närmanste vänner. Bara en av dem hade en reaktion som jag kunde acceptera. Hon frågade och vi diskuterade. Det kändes bra. De tre andra..ja. De sa inget. En av dem bytte ämne. De andra tyckte lite synd om. Varför ska det vara så tabu att prata om en sjukdom som V? Ryggont, mensvärk, migrän....inga problem men så fort det handlar om sex och problem så verkar mina vänner helt tappa talförmågan. Nu är det inte så att de är pryda. Vi kan diskutera ingående detaljer i ett fungerande sexliv men V...det verkar vara svårt för dem!
Nån som upplevt nåt liknande?
hej på dig!
hur går det för dig med att bestämma om du ska berätta?
kram
Hej!
Jag vet vad du menar, jag har själv en sjukdom som jag tampas med och mina vänner är inte särskilt förstående.. Den enda förståelsen man oftast får är från andra som har samma sjukdom, eller som vet hur det är att leva med en sjukdom som förändrar ens liv. Hoppas att din vänner skärper till sig!
Jag känner verkligen igen mig! Jag har också berätta för några och har haft en positiv reaktion från två vänner, och dessa båda ställde frågor! Det är så jobbigt med dem som inte vet vad de ska säga, som får en att känna att man var obekväm som besvärade dem med det. Men man vet ju inte om man själv skulle varit en så perfekt vän om det var du och jag som var friska och en vän berättade
