Måste man göra avkall på sig själv?
Jag vet att jag måste ändra på mycket i mitt sätt att vara och tänka om jag nånsin ska bli fri från V och kunna uppskatta livet för vad det är. Men jag undrar hur långt jag måste gå!? Vad är det som är mina karaktärsdrag och när går jag för långt.....Hör det till min personlighet att jag har vissa krav på det jag gör eller ska jag helt kravlöst acceptera alla mina fel och brister? Är det ok att låta lägenheten förfalla bara för att man inte har lust att ta tag i det eller är det ok att tvinga sig själv att vara vaken till sena natten bara för att städa?
Jag märker att saker som är ganska självklara för andra inte är lika enkla för mig att greppa. Jag saknar den där spärren som talar om för mig när jag pressar mig själv för långt. Jag vet inte vad som är jag och vad som är mina krav på perfektion. Nu kanske det låter som om jag är värsta perfekta lilla prinsessan, tvärtom. Men det är inte det som syns som jag menar. Du kan ha ett krav på att vara perfekt men ändå inte vara det. Luddigt?
Tyvärr är det inte lika enkelt att bara sluta pressa sig själv som det låter. Jag mår sämre när jag inte uppfyller mina egna krav. Ofta är tillfredställelsen av att uppfylla dessa krav större än den jag får om jag lyckas acceptera att vissa saker får vara som de är.
Hmmm..jag märketratt jag inte kan förklara det här riktigt bra men, men. Är det nån som känner igen sig?
Nu: Dusch och fix
Jag märker att saker som är ganska självklara för andra inte är lika enkla för mig att greppa. Jag saknar den där spärren som talar om för mig när jag pressar mig själv för långt. Jag vet inte vad som är jag och vad som är mina krav på perfektion. Nu kanske det låter som om jag är värsta perfekta lilla prinsessan, tvärtom. Men det är inte det som syns som jag menar. Du kan ha ett krav på att vara perfekt men ändå inte vara det. Luddigt?
Tyvärr är det inte lika enkelt att bara sluta pressa sig själv som det låter. Jag mår sämre när jag inte uppfyller mina egna krav. Ofta är tillfredställelsen av att uppfylla dessa krav större än den jag får om jag lyckas acceptera att vissa saker får vara som de är.
Hmmm..jag märketratt jag inte kan förklara det här riktigt bra men, men. Är det nån som känner igen sig?
Nu: Dusch och fix
Kommentarer
Postat av: Brinnande vulva
Jag tror man måste få sig själv att inse att ens värld inte går under bara för att man inte kan uppfylla alla krav man har, hur stor kick man än får när man väl klarar av det. På det sättet kan man kanske lätta lite på kraven, från att vara duktig på allt till att vara duktig på en speciell grej istället. Jag är också en pefektionist så jag vet att det är svårt. Sedan måste man nog acceptera att ingen kan vara perfekt och att alla har fel och brister. det gäller bara att inte hänga upp sig på dom. Lättare sagt än gjort...
Trackback
