Lilla och stora V

Bättre igen! Gud så skönt!

Lite morgonsex imorse bekräftade det jag misstänkte, det var bara ett tillfälligt bakslag. Jag vet ju att jag måste låta kroppen få verka i sin egen takt. Min hjärna är lite snabbare än min kropp. Som det brukar vara alltså ;)

btw: Katarina från Bjooti har varit in och kikat och lämnat en kommentar! Jag är alldeles överlycklig, hon är typ min idol! Tack Katarina! Du är bäst, bäst, bäst!

Vi hade sex i förrgår, det gjorde ont! Fan, hur är det möjligt?! Inte så ont som innan det blev bra men ont, ja! En lätt brännande smärta, som när det började första gången. Jag tror att jag hade för bråttom. Jag vill ju så gärna nu när det äntligen funkar (eller inte nu då).

Shit, jag märker att jag babblar! Kan inte riktigt sätta ord på vad jag känner. Måste nog låta det här sjunka in ett tag och testa att ha sex igen. Det kanske bara var nåt tillfälligt.

Nej! Jag ska inte grubbla över detta. Om jag övertygar min hjärna att det var ett tillfälligt bakslag så kommer nog kroppen att följa med av bara farten.

.....från Josefin. Hon skriver sin d-uppsats om vestibulit och en del av materialet kommer att hämtas från bloggar om V. Självklart får hon nosa runt här och hämta material. Det är inte så mycket då jag inte har bloggat så länge men nog ska hon hitta nåt bra. Hursom, jag vill med det här inlägget ge Josefin ett litet shoutout och önska henne lycka till med uppsatsen. Det är alltid bra när V uppmärksammas.

GO JOSEFIN!!  <-------- shoutout ;)

När jag bodde där jag pluggade gick jag några gånger och samtalade med en sexolog. Idag kom något hon sa under en av våra sittning upp i min skalle. Vi pratade om sex och hur svårt det var att hitta lust när man har ont. Hon fråga helt sonika:

- Men, är du aldrig kåt?

Frågan tog mig helt på sängen och jag satt helt tyst tills jag lyckades klämma fram:

- Nej!

Nu när jag tänker på det så var det just precis så. Jag hade inte upplevt känslan av att vara kåt på flera, flera år. Visst kunde jag vara sugen på kroppskontakt och så men den där brinnande lusten, den där känslan av att inte kunna hejda sig den hade inte infunnit sig på länge. Men idag var den där. Den knackade på lite försynt och innan jag fattat vad det handlade om hade jag hunnit bli lite fundersam....vad är det som händer?! Visst har jag varit kåt när jag legat med X efter att jag blivit frisk men det här var nåt helt annat. Helt oprovocerad underbar kåthet. Bara närheten och lukten av en man gjorde mig helt galen......Den infann sig på ett par sekunder....härligt! Synd bara att det var på jobbet, haha!

Kram på er!

Jag sprang på en (eller rättare sagt två) böcker inne på bokhandeln igår.



Hemligheter och Bekännelser är böcker från Agent Provocatuer med en härligt sexigt innehåll. På bokus.se skriver man såhär:

"Syndigt, sexigt & sensuellt! Trött på att läsa de vanliga chicklit-böckerna? Vill du förgylla din hemmakväll med förspel? Här kommer två läckra och smakfulla böcker med ett något chockerande innehåll... Hemligheter och Bekännelser innehåller korta berättelser skrivna för kvinnor. Berättelserna har valts ut för att de hyllar äventyrslustan och uppmuntrar till att utforska sexualiteten. Det är böcker som vill främja lust och njutning i vardagen. Hemligheter innehåller många olika korta historier om hemliga möten, drömmar och dubbelliv. I Bekännelser är berättelserna lite längre och kanske lite mer vågade ..."

Såklart billigare på nätet och nu är Hemligheter påväg hem till min brevlåda! :)

Är hemma från jobbet idag. Är sådär konstigt yr igen, kan knappt stå på benen...vad är upp, ner? höger, vänster? Ingen aning men det funkar att sitta rakt upp och ner och inte röra skallen allt för mycket. Jag kanske har knullat för mycket helt enkelt ;)

Jag har bestämt mig för att rida på den här vågen ett tag nu och se vart det hela leder. Jag tänker inte analysera mitt förhållande utan bara låta saker hända i ett par veckor. Det känns skönt!

Bråkat igen. Men då inte om sex.....

Hur vill jag ha det egentligen? Jag är då världens velpotta.

Hatar detta!

Jag har knappt hunnit njuta av att vara frisk (i några dar) förrän min nästintill psykotiska ovana att analysera allt slår till! Hur känner jag inför vårt förhållande? Stannade jag tidigare bara för att jag var osäker pågrund av V? Tänk om jag nu vill testa att vara singel och ligga runt? Hur ska vi gå vidare nu?

Varför kan jag inte bara vara lycklig? Lycklig över att vi hade sex i soffan igår utan att det gjorde det minsta ont? Lycklig över att ha mitt sexliv tillbaka? Varför måste jag analysera allt och vända och vrida på allt?

Gah!

Ovanstående rubrik skulle kunna följas av en lång harang om att jag är slut och trött och behöver tänka men inte inatt! Jag är lite trött förvisso efter 18 timmar möhippa men glad och ganska tillfreds. Jag behöver inte tänka, jag behöver längta. Jag behöver längta efter honom. När jag för ett år sen bodde på annan ort kastade vi oss över varandra när jag kom hen sent på fredagkvällen. Men nu....vi ser varandra varje dag. Vardagen lägger sordi på den romantiska air som borde omge oss. Shit, nu hör jag att jag börjar låta poetisk. Det kan bara innebära att jag inte är nykter än. F*ck, jag ska ju vara pigg och på gång imorn.

Slutsats: Jag behöver mer tid för mig för att hinna längta efter honom! Tror dock inte att han är av samma åsikt.....

Härligt, härligt sex igår. Nu gör det i stort sett inte alls ont....ah, shit alltså vad jag klamrar mig fast vid den här känslan. Jag är så rädd för att det ska bli sämre igen.

..........

Ja, haha! Att läsa venusdeltat (eller iaf den första delen av den) var som att smygläsa storebrors porrtidningar när man var 14.....Skräckblandad förtjusning!

Gud ja! Vilken dag...

Dessutom är det måndag kväll och jag är lite småfull. Det säger väl allt?!

Jag lyxade mig med en ELLE efter en lång jobbhelg. Läste precis en intressant artikel om den erotiska litteraturens återintåg på bokscenen. Det kanske kan vara nåt för alla oss som har svårt att hitta dit (till lusten menar jag :)).

Jag stegade resolut fram till min bokhylla och luskade fram min kopia av Anaïs Nins Venusdeltat. Nu ska det bli lustigt värre ikväll! Jag har (skam att säga) faktiskt aldrig läst den, men så fort det är avklarat så berättar jag hur den var!

Från tom och nere till hyfsat glad och energisk på mindre än en timme!? Vad var det som hände?

Jag blir inte klok på mitt humör!

Fråga: Är det här pms? Jag ska ha mens snart och dessa humörsvängningar, eller frånvaron av dem (luddigt!?) började ju när jag började få mens?! Mönster kanske?

Jag hann inte mer än skriva detta inlägg på forumet förrän ångesten slog till på allvar.

"Nyligen intervjuades jag av cosmo för den artikel de ska skriva om V. På min blogg skrev jag om intervjun att jag var förvånansvärt oblödig och väldigt rationell. Det som är läskigt är att nu när jag tänker på det så är hela jag väldigt rationell. Jag har slutat att känna. Visst kan jag vara lite arg och sur, lite stressad eller lite nere men de där starka känslorna som brukade vara en dell av mig är borta. Visst är det något som inte stämmer?!? Jag kan inte kommer på senaste gången jag grät... "

Jag har en så sjukt dålig dag idag. Trots att solen skiner med full styrka och att jag vaknade av mig själv hyfsat pigg halv sju så orkar jag inte idag. Allra helst skulle jag bara lägga mig i sängen igen och dra täcket över huvudet och sova bort den här dagen.....å andra sidan så är jag inte gråtfärdig bara helt tom och slut. När ska det här sluta? Allvarligt så börjar jag bli rejält trött på att aldrig bara känna mig lycklig och hel.

F*ck!

1: Vi är fortfarande ihop.....

2: Jag är fortfarande sjuk.....

3: Min hjärna är fortfarande mos!.....

Snällare än nånsin vaknade han imorse! Jag är inte så säker på att det räcker den här gången....

Ännu ett bråk (mest han då). Känner mig ganska slut. Visst är det härligt med passion men idag var det inte ett passionerat bråk utan ett elakt och helt onödigt. Han började och nu sitter jag här. Inte ledsen, inte arg, bara tom!

Hmmm....

Det har varit turbulenta dagar! Vi har bråkat mycket och älskat massor. Det är nog lite vårt förhållande i ett nötskal, passion åt båda håll. Men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Hellre ett par rejäla bråk och till det okontrollerbar kärlek än ett ljummet förhållande som bara är......

Vi hade sex igår! Inget taskigt V-sex utan ett riktigt samlag (ok, jag vet att V-sex kan vara alldeles underbart men det är inte det jag längtar efter). Det var kanske inte fullt på total penetration men så nära det har varit på de senaste fyra åren och det var underbart. Smärtran blir mindre för verje gång och jag börja kunna kontrollera hur jag spänner slidmudklerna, underbart!

Det är så lätt att komma med automatiska ursäkter när det är läge för sex. Jag har en hel arsenal av saker som i det ögonblicket känns viktigare. som jag kan plocka fram. Det värsta är att de dyker upp i skallen utan att jag riktigt har tänkt efter. Jag måste medvetet hejda mig för att det inte ska slinka ur att jag måste göra det och det! Det är väl så det blir efter år och år av smärta. Man har ett väl uppbyggt försvar att ta till för att slippa det hela. Igår när X kom och skedade mig på morgonkvisten sa jag till mig själv att nej, inte den här gången. Nu liggar jag kvar här och ser vad som händer.

Och så det hände :*) !

Har precis lagt på luren med Cosmo! Via forumet hittade jag en möjlighet till att ställa upp på intervju och prata om V. Det kändes helt ok. Jag märker att jag är helt oblödig när det gäller V numer, inte alls gråtfärdig utan ganska rationell....

Jag hoppas verkligen att det blir en bra artikel!

Vi bråkade big-time igårkväll! Jag vaknar alltid helt tömd på energi efter en sån kväll. Det handlade om sex, som vanligt! Jag hade hintat att vi ju kunde försöka ikväll (läs igårkväll) men när det var dags för sängen var jag trött, inte sugen och helt av. Jag ville hellre kolla ett tv-program och X kunde inta fatta hur jag kunde välja bort sexet och att skylla på att jag var trött var ju helt befängt eftersom jag skulle vara uppe och kolla på tv. Vi har bråkat om detta så många gånger att jag har slutat att käfta emot. Jag har ett helvetes humör och är oftast den som skriker högst men inte i dessa fall. Numer sjunker jag ihop i soffan och sitter tyst tills hans skrikit av sig, vad ska jag säga?! Vad ska jag göra?! Jag kan inte förklara det hela bättre än vad jag gjort och jag kan inte bli frisk på beställning! Han bad mig fundera över hur jag ville ha det med vårt förhållande. Han brukar slänga ur sig det när han är som mest less men det är inte ok för jag vet att han vill att jag ska stanna. Det är som om han provoserar mig att lämna honom för att bevisa att det var han som stannade kvar och jag som drog. Han är alldeles för omogen i vissa avseenden, det går bara inte att ha en vettig diskussion med honom om detta!

Nu: frukost